Hej från andra sidan! Hold my beer....

För ett halvår sen drömde jag om en tid när bara ett barn skulle gå på behandling.

 

Man får inte säga inte men jag drömde om att INTE ha fem behandlingar per vecka.

Ett tag drömde jag om. Att bara ha tre. Bara tre så jag kan vila två dagar.

 

Sen vann vi. Sen ytterligare månader av väntan på att allt skulle cementeras juridisk style. 

Och sen. Ingenting. Sen mera ingenting och sen kom sorgen.

 

För allt som blev och för allt som inte blev.

För allt jag saknade.

För alla hål.

För alla förluster jag varit med om.

 

Och hur mycket glädje jag än känner, för det gör jag tack och lov, varje dag. Så var sorgepåsen full. Sorgepåsen hade liksom bytts ut från att vara en miljöovänlig stabil och stark påse, till en miljövänlig tunn, till en papperskasse som varken tål tunga varor eller fukt och hela skiten gick liksom sönder.

 

Så jag gjorde det man måste göra. Skaffade en psykolog för mig själv. "Jag tänker inte prata nånting om mina barn" och höll mig i alla fall till ca 20 procent andra ämnen. Godkänt tycker jag, allt!

 

Nu har vi avslutat. 5  gånger 25 minuter i en app och allt det jobbiga försvann. Kan verkligen rekommendera alla människor psykolog och coaching och allt man bara kan plocka på sig om man får. Nån som håller en i handen.

 

Eftersom jag redan haft 5 traumabehandlingar visste jag på ett ungefär vad som behövdes göra. Och jag började kartlägga.

 

Jag kartlade det mesta i mitt liv.Och nu börjar bygga om. Bygga om och bygga om och bygga om. Utan att känna att nåt är trasigt.

 

Jag gjorde verkligen min läxa mellan dessa sessioner. La timmar på att skriva för mig själv. Jag kom ut på andra sidan med skifte av fokus och har startat mitt egna lilla företag. 

 

Ett pytte litet. Ett som är mitt. Bara mitt. Ingen är där inne och petar. Det är på gränsen till hobbyverksamhet men jag valde ändå en riktig jävla bolagsform. Istället för att hämma sig själv så kan man ta höjd och hoppas på tillväxt i takt med att barnen blir större och de slutar försörja mig med alla sina barnbidrag. Det är lite som att välja att ta en burk öl och så vet man att den tar slut och inget händer med en eller så öppnar men en flaska rom och dricker bara en liten 4 centilare och så vet man att man kan mer. OM man vill. Jag vill sällan det. Men jag är ingen jävla hobbyöl i alla fall. 

 

Jag drömde om den här platsen. Nu ÄR jag på den här platsen. Och man är dum i huvudet om man inte tar tillvara på varenda liten möjlighet.