Rapport från andra sidan

Mina ord har inte dött, jag har bara ventilerat på en annan, alternativ plats.

 

Jag har alltid tyckt att det är larvigt med folk som gnäller angående sociala medier. Men nu står jag där. Efter att ha scrollat igenom IG och FB i 48 h. 

 

Ni har blommor i håret. Vi fattar. Vi fucking fattar. Det var midsommar och ni åt sill. Alla har små bebisar med hela ljuvliga barndomen framför sig. Mycket vita klänninga utan fläckar. Par som håller ihop genom alla svårigheter och ler på bild år efter år efter år. 

 

Här har vi fläckar. Barnen gick ut sina respektive klasser. Inga höga betyg. Det enda som var högt var frånvaron. Oh boy, som vi levererade frånvaron i år!

 

Jag har sjukanmält barn VARJE dag denna termin. Och då menar jag varje dag. En fick till slut anpassad undervisning. När slutbetygen sen till slut damp ner i brevlådan så visade jag inte ens upp dem för nån. Jag har hanterat det som att det var grannens brev. Det här, kan ju inte vara till oss. 

 

Vi lever i livet efter nu. Hej från livet efter! Andra sidan rättegången. Andra sidan kaoset av alla olika utredningar, vittnen som inte kunde säga det som skulle sägas och allt det där. Ni har hört ALLT det där förut. PTSD attacker och piller och kläder på golvet. Sömnen... ja det är fortfarande barn i min säng. Vi väntar på dom som vi sen måste följa.... igen. 

 

Välvilliga ord som nästan alltid slår fel. Det blev ingen breakdown shower. Istället denna tomhet.... jag är som ett kinderägg utan den där gula plastcylindern inuti. Ho-ho! Är det nån hemma? Nä jag tror inte det. Ingen är hemma. 

 

Pandemin börjar suddas ut, visst gör den det? Drömmer om att få pass till barnen. Snälla snälla. Låt oss inte fastna i att livet efter är exakt som livet innan.

 

Låt åtminstone drömmarna få leva lite till. 

 

Men anyway, ville bara säga hej och att jag överlevde rättegången. Jag kan det här nu. Och tyvärr tror jag inte det där var sista gången så might as well learn.

 

Jag har haft superroligt emellanåt och jag får hjälp här hemma av nån som bryr sig och älskar barnen. Men just idag har jag inte lust att skriva om allt roligt. 

 

Idag vill jag bara säga att ni kan sluta lägga upp bilder från eran midsommar. Det är andra sidan rättegången, andra sidan midsommar och vi är på väg bortåt nu. Låt midsommar flyta ut till Antlanten. För nu är vi klara med detta. Tack!