Längtan kan skifta (säg det igen och igen)
Skriver alltid med lite brännande känsla. Vet inte om det känns?
Så femte juli.
Tjugotjugo.
Är det dags för ny statusuppdatering tro?
För två år sen: 6 Dagars.
För ett år sen: 4th of July i USA.
(Nää ska hon skriva om dessa saker igen?)
Faktiskt inte. Ska bara göra en snabb snabb analys. Am I loosing you?
Min längtan har skiftat igen. NY längtan står just nu mycket mycket högre över 6D längtan. Tror det är för att jag är sliten. Så det var bara det. Ville bara påminna mig själv om att längtan kan skifta. Det man verkligen verkligen vill en dag vill man inte längre en dag.
Är inte det ändå en ganska fantastisk insikt för nån som lider av konstant nostalgi?
En dag slutade jag längta tillbaka till hemlandet.
En dag slutade jag sörja lägenheten jag inte köpte.
En dag slutade jag sörja gamla relationer. Några är fortfarande inne i processen.
Jag kan knappt skriva detta men:
Jag lämnade in en stämningsansökan tidigare i veckan.
Det är min tredje vårdnadstvist.
Jag lovade mig själv att aldrig mer.
Men så kommer man till en punkt där man återigen inte har ett val. Inte ett rimligt sånt i alla fall.
Så. Längtan ill 6D: svag.
Längtan till en grym resa: 100 av 10 möjliga poäng.
Gå runt mitt hus i cirklar har jag gjort tillräckligt mycket de sista månaderna.
Längtan kan skifta.
Det är bara det jag vill komma ihåg just nu. Att den där känslan av att jag kommer dööööö om jag inte får det jag vill ha är väldigt förrädisk.
Så. Det där jag knappt kan nämna. Har bett en kompis påminna mig om att det inte är min tredje tvist för det kan jag tyvärr inte genomföra.
Säg att det hela bara är en tvist. Och att detta är tredje och may God help us, sista kapitlet. För det är lättare att tänka att man klarat typ 72 procent än att man ska göra om nånting en gång till som redan två gånger känts helt omöjligt.
Har skaffat en livscoach också mitt i allithopa.
Så ni kan hålla utkik efter om jag håller på och blir en bättre version av mig själv.
Jag är helt fascinerad av Isabella Löwengrip. I sin podd sammanfattar hon alltid läget och jag tänkte inspireras av detta och mina slutsatser senaste 2 åren i det eviga soulserchandet är detta:
Längtan är min drivkraft. Utan den är livet tomt. Eftersom det ibland är svårt att längta framåt så sträcker sig längtan ofta bakåt. Eftersom den längtan är ganska tärande så kommer en påminnelse om att längtan skiftar.
Ingen micdrop på den, men det är ändå nånting greppbart.