Livet är en TENS apparat

Jul och Nyår var fina och för första gången på jag vet inte hur många år kände jag ingen sorg/vemod över Nyår.

 

Men hey idag kom smällen istället! Man ska inte tro att man slipper undan. Ett NYTT år fullt med skit? Vill man verkligen ha det? Tack för det nya året men vet du vad du kan få det tillbaka. Lämnar året tillsammans med likörpralinerna i chokladaskarna. Ingen bad om ett nytt år men det kom ändå.

 

Ibland undrar jag om inte hela livet är en enda stor TENS apparat.

För er icke insatta. När man föder barn gör det så förjävla jävligt ont att det finns en smärtlindringsmetod som går ut på att TILLFÖRA smärta för att man inte ska tänka på det som egentligen gör ont. Förlossningsversionen av att skära sig själv i handlederna.

 

Aldrig gjort nåt av ovanstående.Men jag har vid flera tillfällen i mitt liv sagt att fölrossningar inte gör ont men  jag var ung och dum i huvudet. Plus fick några rejäla håll käften-förlossningar efter det. 

 

Probably deserved it.

 

Men det slog mig lite. Om man liksom inte hinner landa från sitt förra livs trauma utan att kasta sig in i nåt nytt och det förra egentligen bara "styrs undan" av att det dyker upp nåt nytt ännu värre att ta hand om.... är det inte lite TENS över livet då?

 

Måste säga igen, att det inte är så mörkt som det låter. Det var bara en reflektion som ville ut.

 

Nionde veckan i rad med alla barn. På många sätt så mycket lättare än varannan vecka. Att slippa ligga efter hela tiden. Slippa reparera, slippa komma överens. Framförallt: slippa.

 

Nu är snart jullovet över och det är dags att än en gång rida igenom den här ofrivilliga berg-och dal banan. Sorry för icke glatt inlägg, men vem fan orkar?

 

Är personligen utredningsutbränd.