April... du får oss dit du vill...

Hej hopp! Nu är det vår.

 

Mitt äldsta flickebarn fyllde 10 år och det var ett riktigt karantänkalas. Först familj. Sen med en kompis. Sen med en annan kompis. Men hon var nöjd förutom att vi missat köpa en grej så hon tog bestämt fram sina pengar och bad mig klicka hem nåt väldigt viktigt. 

 

Vi var på begravning. Vi stod alla långt ifrån varandra. Alla barn fick jag med mig. Och ett jättestort gosedjur. Det var vackert. Jag har inte riktigt haft tid för att gråta. När ska man göra det?

 

Adam Alsing dog samma kväll. Man vill liksom ringa Dödsmyndigheten. Så som man kan göra när nåt blir åt helvete fel. Vi har faktiskt 500 000 underskrifter här. Kan ni ompröva det här uppenbara dåraktiga beslutet? Utvisning till dödsriket? Men vi behöver ju honom här. Vi behöver skratta, ser ni inte hur dåligt alla mår? 

 

Socialtjänstens utredning kom till slut. Som jag väntat och väntat. Jag satt på Icas stol och läste och läste. Barnen genomgående trovärdiga och det finns ingenting som tyder på att mamman påverkat dem. Skolan mesade med sitt uttalande. Men psykologen räddade upp. Barnen! Vad de har snackat alltså. Läste allt. Glömde bort allt. Kommer ihåg en mening: "Jag ska vara modig." Allt annat finns på papper om jag behöver läsa igen men vem fan vill det? Vem vill sitta och läsa om deras trauman? Som att det vore nån spännande bok? Berätta mer. Vad hände sen?

 

Det var jag som skickade dit dem varannan vecka.

 

BUP remitterar tillbaka....

 

"Du skulle behöva fem tyngdtäcken. Det kan bli dyrt."

 

Ingen har startat någon vårdnadstvist.

"Det är positivt tycker vi. Ni kanske kan komma överens tänker jag."

 

Skriver på en artikel till Ultradistans. Har ryggskott för fjärde gången på kort tid och lovar dyrt och heligt att ta tag i träning, hälsa och specifikt ryggträning så fort det slutar göra ont. Denna vinter höll på att knäcka mig. Igen. Tacksam över att inte ha ett jobb. Jag hinner faktiskt inte jobba. Så då får det vara.

 

10 månaders handläggningstid för omvårdnadsbidrag. Plus Coronapåslag. We will get there...

 

Men det går bra. Vi har det bra. Kommer hem en måndagmorgon och får obehaglig flashback. Så tyst och tomt det är. Bråken är verkligen outhärdliga ibland men den här tystnaden kan verkligen äta ens själ som råttor skapar hål i osten.

 

Tänker att jag denna vecka ska vara lite lite mera social. Bara ta en lunch med nån man känner. Bara en liten... paus. Och så ska jag köpa Plantation Pineapple.