De gör entré

Barnen kommer hem och det är ljuvligt.

 

"Här är kärlekspengar till dig. Jag har tittat i Ica. För 5 kronor kan man köpa en kexnougat så du kan köpa en kexnougat och det är kärlek."

 

Jag har fostrat de väl.

 

En rymmer.

 

Tar de till jobbet och simmar och det går bra. Drar de kors och tvärs med tunnelbana och buss. Det funkar. Vi äter ute. Det funkar. 

 

Första natten är katstrof med ett barn som skriker "JAG KAN INTE SOVA JAG KAN INTE SOVA JAG KAN INTE SOVA JAG KAN INTE SOVA."

 

Går dödstrött till jobbet.

 

Andra natten är bättre.

 

Minsting går inte att lämna in på dagis. Han säger att han kan vara utan mig men inte utan sina syskon eller någon annan från familjen.

 

Vi tar väskan och går hem.

 

Min äldsta hjälper mig med allt man kan tänka sig och lite till. Jag är noga med att säga att han inte måste och att han får säga nej. Men det finns liv i den människan när skolan inte suger ut varenda miligram stjärnstoff ur hans varelse.

 

Och de vill bo på hotell fast vi redan gjort det fyra gånger redan i år.

 

Och jag trollar med mina bonuspoäng och nyttjar tre gratis nätter så vi drar iväg lokalt redan nästa vecka. Jag älskar att gå runt med mitt gäng på hotell. I alla fall när de sköter sig.

 

De är bara så jäkla bäst.